Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Men nu är det mycket …

ingefära

Det är mycket att pyssla med nu innan vi beger oss söderut på onsdag. Tisdag är packdag så då får vi se om jag måste lämna en del av de extra mysskapande pryttlarna hemma. Hoppas inte.

Men kursen var i alla fall trevlig och inspirerande och maten ok. Två måltider åt jag potatissallad, och en dag var det purjolökssoppa som säkert innehöll allt möjligt kolhydratrikt, men annars tror jag att det var rätt ok, faktiskt. Lite mer mjölmat än vad jag hade tänkt, men inte bullar eller kakor eller pasta eller ris eller liknande (förutom potatissalladen men det fanns helt enkelt inga alternativ då). Känner mig ändå rätt, hm, vet inte … kan vara värmen också. Eller något annat. Vi får se om några dagar. Under tiden dricker jag en massa vatten, vilket är bra både enligt Atkins och mot värmen.

På kontoret är inte kranvattnet så kallt så där har jag en karaff i kylen. Jag gillar  att ha skivad ingefära i. Ärligt talat vet jag inte vad som händer med kolhydraterna när man gör så men det kan knappast vara mängder som spelar roll. Ingefära innehåller rätt mycket kolhydrater — jag brukar räkna 1 g per matsked finhackad — men man äter ju sällan några mängder. Om den inte är inlagd, förstås, för då jag nog äta nästan precis hur mycket som helst.

I alla fall så är det svårt att säga om jag reagerade på något särskilt sätt av de extra kolhydraterna. Tror inte det. Ändå tillhör jag nog dem som behöver dra ned kolhydraterna rätt rejält om jag vill hamna i ketos, så jag borde ju vara känslig för det. Men jag tror att mina matproblem i första har psykiska orsaker, inte fysiska, så det är kanske därför.

Men grr, kommatangenten lossnade på mitt rätt så nya och rätt så dyra tangentbord så jag var och köpte ett nytt i dag men kollade aldrig var Del-tangenten osv sitter och det här funkar inte alls bra. Det måste också vara löst innan vi åker förstås. *skriver upp ytterligare en punkt på listan*

Nej då, riktigt så illa är det inte, men inte riktigt heller som jag hade tänkt mig. Vi är inte så många här så det är klart det inte dukas upp stora bufféer varje dag utan det finns i princip bara en rätt att välja på. Men det är ok. Jag äter det som finns och mår inte dåligt på något sätt. Det finns gott om grönsaker varje dag och lite mjöl i redningar eller morötter i en gryta är ingen fara för min del.

Däremot är det lite stressigt eftersom jag förutom kursen försöker sköta jobbet på övrig tid, så bloggen återvänder jag till i morgon när jag är hemma igen!

Äta på kurs igen

Nästa vecka är det kurs hela veckan, men jag räknar med att det ska finnas mat som passar. Känner i alla fall ingen som helst oro. Jag brukar inte ha några problem att göra de val jag vill när jag är borta på det sättet och även om det säkert bjuds på fika hela tiden så var det många år sedan jag helt enkelt ”stängde av” när det gäller sötsaker. Önskar jag kunde stänga av annat också … Nåja, i värsta fall får jag leta upp en affär och köpa lite nötter.

Det ska bli riktigt härligt att inte behöva tänka på matlagning eller andra husliga plikter i fem hela dagar, även om jag inte direkt känner mig nedtyngd av husliga plikter i vanliga fall heller, för all del. Och det jag lär mig lär väl synas på något sätt här i bloggen så småningom.

Hade trott att jag skulle ha en matbild att lägga upp i dag men behöver nog testa receptet ett par gånger till. Veckan som kommer ska jag faktiskt försöka våga ta några matbilder, och jag hoppas verkligen att de inte kommer att se ut så här (menar förstås motivet nu och inget annat).

Jag vet inte varför jag ätit tomat med en vag känsla av att man ska vara återhållsam (jo, efter googlande ser jag att Atkins förteckning över olika livsmedel anger kolhydratinnehållet till 4,8 g för en tomat, som ju oftast inte väger ett hg, så det måste vara fel) — tomater innehåller ju faktiskt bara 3,5 g kolhydrater per 100 g, vilket inte är mycket. Det är knappast potatis (16 g) eller majs (26 g) vi talar om här. Och så gott det är! Om man nu kan hitta goda tomater förstås. På vintern äter jag det inte alls eftersom de aldrig smakar något då. På sommaren brukar jag köpa lokalt odlade (om jag inte odlar själv men det var några år sedan sist, minst sagt). Men nu har jag alltså ett tag hittat underbart goda och billiga körsbärstomater. Och vilka goda nyheter med tanke på Greklandsresan — där vill jag förstås kunna äta tomater.  

tomatsallad

Fiskburgare med tomatsallad

Du behöver (till en person)

Ungefär lika mycket lax som vit fisk, så mycket som du vill äta (jag tog 2 hg)

2 tsk fransk senap

2 tsk kapris

1 ägg

salt, peppar

1 hg goda tomater

några svarta oliver

lite fint strimlad röd lök

olja och pressad citron/vinäger

salt, peppar

Gör så här

Lägg fisk, senap, kapris, ägg och kryddor i matberedare och kör allt till en färs. Stek i rätt så mycket smör eller olja, på medelhög värme, tills de fått bra färg. Jag klickar ned färsen direkt i pannan och plattar till lite. Det brukar bli bra. Fiskburgare/fish cakes är superenkelt att göra och går att krydda med allt möjligt. Dessutom kan man använda billig fisk som kanske inte är så rolig att äta som den är (lågpriskummel, anyone?).

Dela tomaterna och blanda med oliver, rödlök. Häll över olivolja och citron/vinäger. Salta och peppra.

Till maten på bilden hade jag också romansallad och majonnäs. Utan majonnäs men inklusive 50 g romanssallad innehåller den här portionen ca 5 g kolhydrater, varav det mesta kommer från grönsaker och lite från ägg.

Tror temaveckan kom av sig lite, men jag är lite splittrad för tillfället. Men jag tror att jag har lagat billig mat den här veckan. Den kräver dock att man har en del grundläggande ingredienser hemma redan, eftersom det är så man kan variera maten. Och utan variation tror jag att det är svårt att följa någon diet i längden.

Zucchini, del 1

Zucchini är en utmärkt grönsak för den som inte vill få i sig för många gram kolhydrater. Den innehåller bara knappt 2,5 g kolhydrater per hundra gram. Hm, hur långt ska man gå med tiondelarna … dessutom står det ju lite olika beroende på vilken kolhydrattabell man tittar i. 2,25 står det i en tabell vilket innebär att zucchini är som blomkål, dvs tillhör de grönsaker som vi som undviker kolhydrater kan äta i relativt generösa mängder.

Det här inlägget borde egentligen heta del 3, eller del 1.2 eftersom jag gjorde två försök först, ett där jag skar zucchinin på längden och ett där jag skar den på tvären men inte använde ägg som ”smet”. Nå, målet var att göra ett gott tillbehör med lite annorlunda smak, något i stil med friterade zucchiniblommor (ok, är väl mer av tilltugg än tillbehör).

zucchini_1

Första omgången skar jag alltså på längden och stekte (eller friterade) i rätt hög värme i olja, därefter strödde jag på riven parmesanost. Blev inte så särskilt bra. Andra omgången skar jag på tvären och försökte vända i parmesanost innan jag friterade dem, vilket inte heller blev så bra. Till tredje omgången vispade jag upp ett ägg som jag vände skivorna i först, innan jag vände dem i riven parmesanost, och det blev bäst, om än inte riktigt bra än. Jag vattnade aldrig ur zucchinin först vilket jag tänker göra nästa gång, eftersom de blev lite smaklösa nu. Gör man det så saltar man ju skivorna först.

Under googlandet efter tips hittade jag flera recept på ”zucchini fritters” som jag absolut ska prova, sans mjöl förstå.

Nu hittar jag inte Atkins bok, och troligen hamnade den på något olämpligt ställe när jag flyttade till nytt kontor i början av året. Nu medan jag skriver det här börjar jag undra om den inte är hemma ändå eftersom jag har ett vagt minne av att jag tog hem en massa böcker. Får kolla det senare.

I alla fall, induction innebär alltså att man håller sig under 20 g kolhydrater per dag och meningen är att man ska få en kickstart på sin viktnedgång (Atkins är en bantningsmetod och inget annat). Varifrån just de 20 kommer ifrån vet jag inte riktigt, eftersom jag inte har boken till hands, men allt under 100 g kallas för ketogen diet, i alla fall.

I går åt jag rätt ok ur ett induction-perspektiv, tror jag. Ska räkna lite … Jag åt ägg, bacon, blomkål, zucchini, ost, romansallad, sardeller, tonfisk samt smör, majonnäs och olivolja. Efter att ha lagt in det på Fitday.com så ser fördelningen ut som nedan:

DrawPagel_18juni

 Blått är fett, gult protein och lilarosa kolhydrater. Det är för lite kolhydrater, och då tycker jag ändå att jag åt rätt mycket grönsaker i går, dock åt jag ju bara sådana med få kolhydrater, dvs kunde gott ha lagt till några körsbärsstora plommontomater. Annars ser det ju bra ut. Men …

Just det, men …  Jag ser att jag äter för mycket … och det vet jag ju att jag har gjort ett tag. Jag har fortsatt äta lika mycket som när jag motionerar och jag har egentligen inte rört på mig ordentligt på ett par år, känns det som. Det är som om jag går och väntar på att jag ska bli piggare, orka mer, någon enda dag vakna utsövd så att jag ska orka, men det funkar ju inte så. Onda spiraler och goda spiraler, så är det. Rör jag på mig sover jag bättre och orkar mer. Sover jag bättre orkar jag röra på mig mer och får därmed bättre ork. Osv osv osv. Not exactly rocket science.

Det svåraste för mig, och, gissar jag, många andra som kämpat med vikten mer eller mindre hela livet med olika typer av ätstörningar som följd, är att äta tills jag är lagom mätt. Det är inte riktigt så man ser på mat om man har en ätstörning. Jag önskar verkligen att jag kunde ha ett så okomplicerat förhållande till mat att jag åt när jag var hungrig och slutade äta när jag var mätt men det kommer helt enkelt aldrig att bli så. Det har pågått för många år och gått för långt. Och bantning är förstås inte något som gör det hela bättre, tvärtom utlöser ofta bantning fler och värre störningar.

Det är en anledning till att low-carb passar mig bra, eftersom det är en kosthållning som inte ger mig lika mycket dåligt samvete. Jag äter mer sällan ”fel”. Ibland ser man uttalanden som att det inte går att överäta när man äter lowcarb eller att det är så enkelt att äta så här, eftersom man har ett stabilt blodsocker, men det där tror jag inte ett dugg på. Vore det så skulle ju alla som började äta så här gå ned i vikt och aldrig någonsin gå upp igen. Alla skulle lyckas. Men så ser det ju inte alls ut. Och det beror inte på ”dålig karaktär” eller ”lathet” eller att man behöver ”skärpa sig”, utan på att det helt enkelt är jättesvårt att gå ned i vikt och hålla vikten. Framför allt att hålla vikten. Att gå ned behöver inte vara så svårt — man blir lite hög av att gå ned, och hamnar lätt i ett ”bantningsrus”, men att sedan fortsätta utan ruset, år efter år, är inte lika lätt förstås.

Ja, jag lär återkomma till det här ämnet. Det finns mycket att diskutera.

Rostad blomkål

Blomkål innehåller knappt 3 g kolhydrat/100 g, men å andra sidan väger den ju en del så några jätteportioner är det inte tal om. I går tog jag 150 g till en portion och med vitlök och lite citron blir det runt 6 g kolhydrater, vilket förstås är helt ok om man vill ligga under 20 g per dag och även hålla sig till induction-periodens 12-15 g kolhydrater i form av grönsaker.

IMG_1301

Ugnsrostad blomkål

Du behöver

Blomkål, 150 g per person eller ca ett blomkålshuvud till fyra

Olivolja

Vitlök, en klyfta

Ev en matsked pressad citron

Flingsalt, svartpeppar

Gör så här

Sätt ugnen på 200 grader.

Skölj blomkålen och dela i buketter. Dela större buketter i mindre bitar så att alla bitar är ungefär lika stora. Häll lite olivolja i en ugnsfast form och lägg i blomkålen. Pressa vitlök (och eventuellt citron) över, ringla över olivolja, salta och peppra och ställ in i ugnen i ca 30 minuter eller till blomkålen är mjuk. Rör om en eller två gånger under tiden.

Jag är inte säker på att det här receptet funkar med fryst blomkål, men å andra sidan har jag nog nästan aldrig ätit fryst blomkål, men jag tänker mig att den är lite vattnigare. Men det blir kanske jättebra. Fryst broccoli tycker jag funkar väldigt bra till det jag använder den till (mest puréer av olika slag), men av någon anledning föredrar jag blomkålen färsk och köper den bara när den är hyfsat billig.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.